Vilka läser den här bloggen egentligen?

here I go again

linser = safecard.

Good attitude will take you far! *antecknar*

Sov väldigt oroligt inatt pga bastuvärmen, drömde en mardröm

om att nån katastrof inträffat som gjorde att jag var tvungen

att lämna min lägenhet och flytta till Norrköping. Låter kanske inte

så jättehemskt men det var det. (i drömmen).

Vaknade när solen gick upp och genom fönstret såg jag månen lysa jättestarkt. Wierd.

I en timme låg jag och lyssnade på golvet utanför mitt rum som knakade och knarrade konstant, som om någon gick fram o tillbaka på det. Ännu mer wierd, för jag vet att

Alvin sov. I mitt smått omtöcknade tillstånd efter mardröm plus överhettat rum var jag

övertygad om att det var en vålnad som härjade.

Fick sen stressa iväg när jag insåg att klockan hade hunnit bli mycket, mötte barcelona-tjejen för vi skulle ta sällskap till skolan.

Idag var vi på campuset inne i San francisco. Skolan låg i ett industriområde, rätt off. Men skolan var jättefin. Påminde lite om Konstfack tack vare industri-feelingen plus alla vita väggar. Dock var alla studios/arbetsytor mycket mer öppna. Det är inte som på Konstfack där det krävs en tag/kod för att komma in på varje institution.

Vi fick reda på att det finns ett gratis servicenummer vi kan ringa om vi vill bli eskorterade hem från skolan på kvällen. Så himla bra! De skjutsar alltså hem en! Wow. Men så betalar ju folk också sjuka summor för att få gå på CCA. Jag menar, man får ju också nåt för det. (utöver en bra utbildning)

Hängde sen med Johanna i Dolores park igen.

När jag satt där kändes det så självklart: jag ska bo här.

men ok jag har varit här i en och en halv vecka så jag får se hur jag känner sen.

Folk är coola och har roliga outfits.

Kom hem senare än jag räknat med och då hade det blivit mörkt.

Såg detta på tunnelbanan:

Kvinna i 50årsåldern med ca 1/2 dm långa pärlemorsskimrande lösnaglar,

läsandes boken "The ultimate Zombie survival guide".

!!!!!!!

När jag var framme vid min station gick jag ikapp en tjej och frågade om det var lugnt om jag tog sällskap med henne en bit.

Hon sa ok men var verkligen inte pratsam eller intresserad av mig och min oro (haha)

Jag tror hon tyckte jag var fånig.

Jag kanske borde trycka en tröja med texten:

I survived 4 months in Oakland and all I got was this lousy stress syndrome.